När marken är tillplattad vid Laisan efter 60 års gruvdrift kanske det skulle sitta bra med åtminstone ett fysiskt minne? Eller är det så att industriarbetets minne och dess människor som arbetade och gav sina liv åt gruvnäringen skulle vara mindre värda att hedra än en trubadur eller skådespelare? Här är en kommentar till näringslivsnämndens beslut.

14 oktober 2003

Näringslivsnämnden i Arjeplog kommun beslutade den 9 maj 2003 att avstå från förvärv av laven i Laisvallgruvan. I sitt beslut konstaterar nämnden att "...det inte finns lokala krafter i Laisvall som är villiga att åta sig huvudmannaskapet för laven vid ett bevarande".
En utredning som nämnden gjorde våren 2003 - "Förslag till minnesmärke över gruvepoken i Laisvall" - beräknade kostnaden för markförvärv till 20 000 kr med ev. tillkommande kostnader för tillfart och parkering. Driftskostnaden skulle inskränka sig till tillsyn några gånger per år. "Några kostnader för underhåll av byggnaden kan inte förutses på minst 10 till 15 år", skrev utredningen och att medel för framtida reparationer skulle kunna sökas från länsstyrelsen.
Utredningen såg en möjlighet till att Arjeplog kommun skulle kunna instifta en stiftelse för förvaltning av minnemärket. Mark skulle förvärvas av Boliden AB och de skulle kunna ställa iordning byggnaden (laven) med tillhörande markområde. Den slutliga utformningen av minnesmärket skulle kunna göras i samarbete med länsstyrelsen.

Alltså; den utredning som näringslivsnämnden gjorde visade att det varken fanns några hinder eller större ekonomiska uppoffringar med att bevara laven. Det stupar på att det lokala intresset saknas.
Det tycker jag inte är så särskilt konstigt.
Intresseföreningen "Framtid Laisvall" ser framåt. Många gruvarbetare med sina familjer har flyttat. Samhället är under omvandling. Det är absolut inte första gången som minnesmärken och kulturminnesbevarande INTE ombesörjs av de som stod allra närmast. Här finns både vemod, sorg, lättnad.
Men Laisvall är inte en öde ö i Arjeplog kommun.
Och inte heller en öde ö i Norrbottens län.
För mig är det självklart att Laisvallgruvans minne ska delas av alla. Att hänvisa till att det saknas lokala krafter är att förminska gruvans betydelse för kommunen och länet.

Visst är det vackert med dokumentation i foto och filmbilder, böcker och nedtecknad historia. Men den fysiska existensen av en liten bit av gruvan kan bli minst lika angelägen för kommande generationer. Vad finns kvar i Adak? Laver?
Det verkar inte troligt att det blir någon lave kvar från Lavergruvan i Laisvall. Olika personer har påtalat för mig att det kanske inte är en så bra idé med att ha en stålkonstruktion kvar.
Nu när denna idé ser ut att skrotas kanske en annan idé kan ta vid: en utomhusutställning med bilder från gruvans arbetsmoment. Varför inte? Med en sorts “gruvstig” där man berättar om vad som händer under jord?
Vid flera tillfällen har jag förslagit något som påminner om utställningen kring Rökstenen i Östergötland.
Har ni sett den? Stenblock under tak med inristningar.
Själva Rökstenen har de inledande orden:

“Till minne av Vämod står dessa runor. Men Varin skrev dem, fadern, till minne av den döde sonen, Jag säger de unga det, vilka de två stridsbyten var som tolv gånger blev tagna som krigsbyte, båda på en gång från man efter man. Det säger jag som det andra vem som för nio släktled sedan miste livet hos reidgoterna och han dog hos dem till följd av sin skuld. Då rådde Tjodrik den dristige, sjökrigarnas hövding över Reidhavets kust.”
(Översättning från runskrift till svenska)

När marken är tillplattad vid Laisan efter 60 års gruvdrift kanske det skulle sitta bra med åtminstone ett fysiskt minne? Kunde Varin resa ett minne för att hedra sin döde son på 800-talet, varför kan inte vi idag upprätta ett minne? Skulle vi vara kulturellt fattigare?
Eller är det så att industriarbetets minne och dess människor som arbetade och gav sina liv åt gruvnäringen skulle vara mindre värda att hedra än en trubadur eller en skådespelare?
Det får nog bli en ny skrivning till näringslivsnämden. Eller till regeringen.

Maria Söderberg, fotograf

Kontorbyggnaden revs den 8 september 2003. I bakgrunden den stora betonglaven och den mindre, den s k stållaven som ursprungligen kommer från Lavergruvan.

Läs mer om Rökstenen här: www.raa.se/platser/rokstenen.asp
Om Lavergruvan: se här
Fotnot; Sammanträdesprotokollet från Arjeplog kommun Nl § 19 har beteckningen Ks 507/02.
Förutom näringslivsnämnden har Per Dahlberg/socialdemokraterna, Framtid Laisvall och undertecknad fått kopia av beslutet.

Laven den 22 januari 2002, fotograferad med skugga mot verket vid tolvslaget. Foto Maria Söderberg.

Under en lunchrast i Laisvallgruvan den 24 oktober 2002 växte idén fram om att rädda en bit av industriområdets största kännetecken: laven från Lavergruvan.
Samma dag påbörjades en insamling där privatpersoner kan teckna sig för ett stöd om 1 000 kr per person.
Om inget görs det närmaste halvåret kommer allt att rivas.

Laven, som initiativgruppen vill rädda, kom till Laisvall från Laver 1945 och kallas även för "33-mannahissen". I schaktet nedanför finns nämligen en stor hiss. Fram till sjuttiotalet tog den 43 personer, men efter en inspektion togs beslut om att maxantalet per hissfärd skulle vara högst 33. Den är ca 50 meter hög och rejält grundmönjad, vilket garanterar att stålet behöver underhållas minimalt.
Den stora laven intill, även kallad hiss- och uppfodringslave, är näst intill omöjlig att behålla om inte ett väsentligt större belopp tillförs.
Samma dag, den 24 oktober, gick ett fax från Laisvall till Arjeplog kommun om att se över frågan om ägandet. Förfrågan ställdes till kommunalrådet Albert Lestander.
Boliden AB har deltagit i diskussionen om ett bevarande av laven och ska se över de tekniska och praktiska möjligheterna för ett bevarande.
I den offert som förbereds kommer även frågan om säkerhetsanordning (inhängnad) att ses över, liksom en grusplan intill laven. Kostnaden beräknas prel. uppgå till 100 000 kr.
De insamlade medlen ska sättas in på ett konto i Sparbanken Nord, Arjeplog. (Kontot kommer att ha två firmatecknare och själva insättningsnumret anges inom kort). Idén är att alla bidragsgivares namn skall anges på sten i anslutning till minnesmärket. Det är därför viktigt att namn anges tydligt vid insättning av bidraget. Detta gäller även de företag som vill delta i minnesmärket. Deras insats är 5 000 kr/företag.
Insamlingen beräknas pågå till sommaren 2003.
De som är intresserade av att delta kan anmäla sitt intresse till Ewa Wikström, Laisvall, tel. 0961-200 54.
Det går också bra att anmäla sitt intresse på denna hemsida med ett mejl hit.

 
UPPROP

Till minne av Laisvallgruvan

För att kunna bevara minnet av Laisvallgruvan är vi undertecknare beredda att stödja ett köp av laven. Förutsättningen är att frågan om själva ägandet av laven/minnesmärket får en lösning, liksom själva markägandet.
Den lave som här avses är den som kommer från Lavergruvan, även kallad "33-mannahissen", med brytskiva for linor.
Stålkonstruktionen utgår från markplan och är gjuten i betongplatta.
Den rostar ej sönder. Underhållet för stålet är minimalt.
Kostnaden för ett köp av laven, inlusive säkerhetsanordning och grusplan, beräknas prel. uppgå till 100 000 kr.

Var förhoppning är att Arjeplog kommun i framtiden ska stå som juridisk ägare till minnesmärket.

För att garantera köp och framtida underhåll ar vi beredda att till en början samla in 100 000 kr från privatpersoner och 5 000 kr/per företag.

Detta förslag diskuterades fram under en lunchrast i Laisvallgruvan den 24 oktober 2002.

Vi undertecknare är beredda att bidra med 1 000 kr/vardera för att rädda laven.
Förutsättningen är dock att frågan om ägande- och mark blir löst.
Pengarna ska sättas in pa ett konto i Sparbanken Nord, Arjeplog. (Anges inom kort).

Stig-Erik Nyström, Laisvall
Siw Pettersen, Laisvall
Maria Söderberg, Stureby
Ingemar Wikström, Laisvall
Ewa Wikström, Laisvall
Eijde Andersson
John Sundström, Laisvall
Eva Quist, Laisvallby
Björn Lestander, Laisvallby
Larry Lestander, Laisvall
Elsa Söderberg, Arjeplog
....
....
....

Fler namn kommer att anges på denna hemsida och hos Ewa Wikström, tel. 0961-200 54

 
 
Tillbaka till första sidan.